Vi kallar oss just nu för familjen "Flyger och far". När jag nu skriver det sista på det här inlägget sitter Sture 37,000 ft ovanför Färöarna på väg hem från Island, och Johan är med sin Steffi i London. Och jag har varit på 1/1 rally med broder Bengt. Grejer det.
Så nu ska jag bocka för ännu en tävling som vi haft på agendan. I år får EM stå tillbaka för NEO och Kyosho Masters. Vi har hört många historier om NEO sedan vi började köra och i år tog vi chansen när det var 10-års jubileum och allt. Och jag hängde med som chaufför eftersom jag tutade i Sture att han inte hade nerver nog att köra bil i England. Sen slängde jag förstås av dom vid banan på morgnarna och drog iväg på egna äventyr. Hade liksom lite egna planer och de handlade om helt andra saker än nitrodimma.
Anlände i vilket fall till Manchester och jag körde i karavan söderut med Cederberg och Ingren. Allt medan Sture med allt mer panik i blicken satt på vänstersidan och trampade på pedaler som inte fanns och famlade efter en ratt som också var försvunnen. När jag susade ut på motorvägen på "fel" sida var han märkbart vit i nyllet. För att inte tala om första rondellbesöket. Har aldrig sett så mycket rondeller som i England. Lätt som en plätt.....alla kör ju "fel" där. Välkommen till England!!!
 |
| Och så här ser ett typiskt engelsk hus ut........suck!!! |
Åkte upp till banan och checkade in oss på torsdagskvällen. Layouten såg häftig ut och det var nära på Onslundalera på banan. Märkte upp mekplatser och snackade lite med de andra svenskarna. Träffade Stefan Svensson som fått uppgiften att sköta tidtagningen och vi kände att vi var i trygga händer.
 |
| Några av "di svenske" kollar in banan |
På fredagen var det tre träningar där de tre snabbast sammanhängande varven räknades för omseedning. Och att köra tre snabba sammanhängande är ju inte direkt Johans paradgren, men han hängde med helt ok (61:a), och fick en plats i kvalheat nr 13 av 17.
Lördagen innehöll tre kval plus ett par skojfinaler på kvällen. Det blir lång väntan mellan heaten. Ca 4 timmar så det är en dryg väntan för teamen. Köra 8, 14 och 18 på kvällen. Dryyyyggggt. Det blev mycket dimmigt och tungt i hallen av nitron så när Johan kört drog jag iväg på plantskolerunda eller nåt annat intressant. När jag steg in i hallen efter ett par timmar stack det till i ögonen så det var nog inte så hälsosamt där inne. Och eftersom påsken var tidig i år så var det även ganska kylslaget i hallen. Brrrrr.
 |
| Johan på "take off" |
 |
| Aliens i nitro/oljedimma |
Johan hittade en bra setup för banan och OS motorn, som gått både RM och lite annat ylade på rakan och lät precis som den skulle. Däckvalet var lite knepigare och de flesta provade och bytte och utvärderade. Johan körde först på Micro Contacts men bytte sen till Exagon i de sista kvalen, och de låg på även i hans final.
Eliten hade förstås bra fart i bilarna och det var lärorikt att studera deras körning. Att bra spårval sparar mycket tid är ingen överdrift.
På söndagen körde jag iväg på heldagsutflykt till The Cotswolds. Stunning!!!! Och Johan körde sina två sista kval vilket räckte till en plats i 1/8 final. Vilket är förbaskat bra kört. Plats 64 efter kvalen. Har aldrig varit så långt fram på EM. Och här var det trots allt liiiite hårdare motstånd.
Det kördes lite underfinaler redan på söndagen och några svenskar fanns med där. Fredde bumpade och Oskar också vill jag minnas. Sebastian hade en bra final på gång och låg tvåa efter halva tiden när han fick ett stopp och så var den chansen borta.
Johan skulle inte köra sin 1/8 förrän vid tvåtiden på måndagen så jag tog en sista sväng ut på landsbygden och besökte David Austin Roses och nu undrar ni vad det är och vad fasen det har med NEO att göra. En av de bästa rosförädlarna i världen och absolut ingenting.
Johan hade aldrig någon chans på bump i sin final men jag, som var "andre mek" tyckte han körde riktigt bra. Motståndet var inte det sämsta och klyftorna ökar snabbt för varje final som körs. Så svenskarna åkte en efter en tills det bara var David kvar och han skötte sitt och kom tvåa i sin semi efter Ty. Fick sedan startnummer fem i finalen efter att andra semin skruvat upp tempot.
I finalen, som givetvis innehöll fin åkning, var Cavalieri och Tebo ett strå vassare än de övriga och den spännande fighten var om tredje plats, och det var "vår" David och Ty som gjorde upp om den. Mycket sportsligt och ruggigt spännande då de bytte plats mest hela tiden. Till slut var det David som var tredje man över slingan.
 |
| Jared Tebo, Ryan Cavalieri och David Ronnefalk |
Det är svårt att skriva om en sådan här tävling, som för vår del handlar om upplevelsen och att få känna atmosfären och se "dom bäste" in action s a s. Fullkomligt ointressant att rabbla tider och annat meningslöst. Det här är mycket större än så. Det är som på EM där vi också deltager mycket för själva upplägget. Det blir en härlig stämning på så här stora tävlingar.
Och som sagt, en upplevelse att minnas och plocka fram ibland. Nu har vi varit där.
Johan slutade på plats 65 vilket är bättre än något resultat han gjort på EM så vi åkte hem med hög svansföring. Ja, jag skryter kanske lite men om inte jag gör det så .......
Vi hade i vilket fall som helst några härliga dagar i England och trevligt på kvällarna när vi åt middag tillsammans med en del av de andra svenskarna. Tack England för denna gången.
Ses igen i Maj......ja England och jag alltså........Mamma Balsberg
