EC-A SAND/MAIN

Här kunde jag ha stannat läääänge

VI hade i alla fall tur med vädret, och platsen var underbart vacker så jag tillbringade mer tid med att njuta av utsikten än att hänga på banan. Nu har det gått en vecka sedan tävlingen som fallit lite i glömska så det blir bara en övergripande rapport. Inte en massa tjafs om varv och tider och sådant oväsentligt.

Och givetvis hade vi och Hassels grillarna med. Här grillar Tina och jag i regnet. Det kom 13 stänk

Och här har vi Ekenstiernas, Matte och Marcus L på kaffebesök. Marcus är en riktig kaffekärring kan jag avslöja

Den här gången hade vi "eget" proppskåp. Som dock inte behövde vaktas

På EC-A väntar man mest. Är på banan ca 10 timmar om dagen och har ungefär 24 till 32 minuters körtid sammanlagt. Johans heatkompisar var lite stökiga men träning och kval rullade på som vanligt. David R rullade också på, fast snabbare och säkrare än alla andra och tog givetvis hand om TQ. Vilket vi självklart hade räknat med.

Har förstått att det finns förare här hemma som tycker att vi presterar dåligt på EM. Som väntat sig mer av "mellanskiktet" bestående av Johan, Kennie, Marcus S, David H med flera.

Så här är det. Jag tar Johan som exempel. Låt säga att Johan är nr 8 i Sverige för tillfället. Av Sveriges "topp tio" var det  i princip bara Henke och Gus som fattades. Ska vi då förvänta oss att Johan kvalar som nr 8? Det var, enligt Pappa Tärning, 19 nationer på plats. Om jag slår ut det hela så blir det ca 9 förare per land. Nu finns det länder med färre och med fler förare. Men det blir ganska många förare som ska in i listan före Johan. Som faktiskt är snabbare.

Så de som kommer 5:a, 6:a eller 7:a på en Sverigecup här hemma landar kanske istället på plats 50, 60 eller 70 på ett EM. Kan väl inte vara så svårt att räkna ut...

Och sen är moralen en helt annan på EM. I mellanheaten, där många av svenskarna kör, så körs det inte på egen klocka i träning och kval. Näpp, där ska "alla" fram först. Kör du om någon så får du räkna med att dom skickar dig så fort dom får en chans.
I heaten med "proffsen" råder en annan mentalitet. Där hjälps man åt för INGEN vill kroka ihop med någon annan för det kostar tid.

Di Svenske med den blivande Europamästaren i fronten

Från invigningen

 

Team Linds mekrulle. Får alltid rysningar när jag ser den. Kan se framför mig hur någon kidnappas, binds fast och rullas iväg till någon hemskhet i en skräckfilm. Huh

Pelle

Den där antennen...

Ser ut som en helt vanlig start i vilken tävling som helst

Andreas

Mr Svensson and Mr Savoya

Mr Ronnefalk and Mr Bloomfield

Till slut var det dags för finaler och några svenskar körde redan på fredagen. En efter en åkte utom Marcus L som körde tre finaler av bara farten. David H körde och efter en rejäl gening hördes Dallas stämma, Ah nä, på svenska och så blev det en s a g på det. Efter att 64/delen flyttats till fredagen så fick även Kennie ut på banan, men inte heller han orkade att hålla ihop det.

På lördagen var det Johan och Marcus S i varsin 32/del men inte heller dom höll ihop även om Johan kom loss och låg trea några varv. Men efter en vurpa rasade han och var 6:a i mål. Så fortsatte det tills huvudfinalen där vi hade David och Coffe kvar att hoppas på.

Det började bra med David i topp och Coffe jagandes efter täten. Efter första tankningen blev det lite omkastningar och David var nere på en fjärdeplats. Det ordnade dock snabbt upp sig och David var snart tillbaka i täten och släppte den sen aldrig. Det var helt enkelt ingen som orkade ta upp kampen med honom. Coffe låg ett bra tag och körde på en femteplats men rasade efter ett par misstag.

Där satt den......David har försvarat sin titel och är Europamästare 2014



Och så givetvis - lite goa gubbar



Och de bästa sparar vi till sist...Göte och Morfar




Och så Holländarnas lilla sötnos

Efter att ha satt av Johan på Frankfurts flygplats på söndagmorgonen så förvandlades vi till ett semestrande medelålders par på husbilssemester!
Och till er som slutar läsa här så lovar jag att återkomma imorgon med rapport från Sydcupfinalen i Höör.

Hotell Hilton på Frankfurts flygplats. Häftigt

Den här hittade vi på en parkering i skogen när vi skulle besöka nedanstående borg. Måste erkänna att vi stod och dreglade en stund

Burg Eltz.

Jobbig promenad ner i rejäl lutning men tack och lov gick det att åka minibuss tillbaka till parkeringen. Borgen är väl värd ett besök. En riktig sagoborg

Många imponerande vapen på borgen
 

En timme senare hade vi bytt ut en 1400-talsborg mot en högteknologisk racingbana. Tvära kast i historien. Anläggningen var mycket större än vi hade trott och hade Johan varit med hade han väl fortfarande varit kvar och kört gokart på den imponerande inomhusbanan. Vi hängde med på en guidad tur runt anläggningen som var imponerande.

Medan vi var uppe i tornet öppnade den fria körningen på nordslingan. Såg, eller mera hörde ett och annat som gav sig iväg för 270 skr varvet och vi fick tips om ett bra ställe att kolla på och vi gav oss dit och hoppades på att få se något häftigt. Guiden undrade om inte vi skulle ta ett varv på slingan men när vi sa vad vi hade för bil med oss sa han, never mind...

Först kom det två Ford Mondeo!!! Pysandes. Sen kom det ingenting...En bil till får väl komma tyckte vi och visst...uppe i backen kommer en Volkswagen Caravelle modell äldre. Innehållande en barnfamilj på semester och för säkerhets skull hängde det tre cyklar på cykelställ bakpå. Allvarligt talat.....

 

På tisdagen styrde vi mot Holland och Amsterdam. Låg på en ställplats i norra hamnen och hade 5 minuters promenad till gratisfärja som går direkt till centralstation och city. Kanon.

Här finns museer för det mesta som synes

Vi åkte in sen eftermiddag och åt gott på en thairestaurang. Lite italiensk glass som efterrätt och medan vi väntade på att "distriktet" skulle "öppna" så tog Sture en kopp kaffe på en Coffeshop. Jag har varit i Amsterdam innan och sett de lättklädda damerna som erbjuder sig själva i fönstren. Så jag tänkte släpa dit Sture för ren allmänbildnings skull.

Nåväl, kaffet var det, vi slog oss ned och väntade på kaffet och jag började sniffa och undrade vad det var som luktade så illa. Marihuana, i mängder. Det rökades helt öppet och stanken var så vidrig att jag var tvungen att gå därifrån. Inte undra på att servitriserna såg ut som zombier. Vilken arbetsmiljö. Damerna var inget tyckte Sture men han var chockerad över rökandet. Är väl mycket det som Amsterdam lever på förmodar jag. Red Light District är ju en stor turistattraktion.

 

Nästan hemma....

Nu är vi hemma och det har varit lördag och Sydcupfinal i Höör. Bara att fortsätta skriva....

 

 

Saknar den Tyska naturen..........Mamma Balsberg